För vi är galna vetenskapsmän och tar nu över 2012!
Då var man tillbaka i Sverige, Halmstad och nu även skolan. Har visserligen varit hemma i detta avlånga land redan sedan halva december, men vad gör det när man inte känner sig som hemma? Fortfarande inte klurat ut var jag står. Kanske med ena foten i luften och med den andra lite svagt stödjandes på golvet i mitt gamla rum. Fast blundar jag så önskar jag nästan att när ögonen åter slås upp, ska jag ha förflyttats hundratals mil bort härifrån. Bort härifrån och dit där jag alltid med frihets känsla vandrade till 490 bussen på morgonen. Spelade inte riktigt någon roll när man kom, för bussen följde inga tabeller och var därför aldrig sen. Visst ibland fick man vänta längre och inland kom det puckobussar men när det röda skruttiga och avlånga fordonet dök upp kunde man inte undvika att skina upp. Nu ligger jag sängen i Halland med huvudvärk och lyssnar på Adeles "someone like you" och jag vill aldrig att låten ska ta slut. Den har fallit mig så i smaken men samtidigt vet jag att jag aldrig kommer hitta någon som dig för jag har inte ens hittat dig! Fin låt i alla fall och även fast jag inte ville så tog den slut för denna gång. Läste en text på bussen hem idag där det stod att man skulle glömma det förflutna för att man inte kan göra något åt det, inte tänka på framtiden för att man egentligen inte kan påverka den och istället leva i dagen. Men ska jag då bara ta och glömma min tid i London som om den aldrig existerat? Vad vore det då för mening med att åka dit? Och är det inte ens historia som gjort en till den man är idag? Hade jag växt upp i ett palats i södra Frankrike eller i en iglooo på Arktis så hade jag säkerligen inte haft svårigheter med att somna ikväll av just dessa problem som orsakat det ikväll. Och då hade jag ju inte varit jag? Hade inte mitt förflutna varit mitt som det är så kanske jag inte hade varit så vrickad och galen eller så hade det vart värre. Nu spelar det ingen större roll för efter denna höst bryr jag mig inte om vad andra tycker och jag gillar mig som jag är. Smärta och filosofera går inte ihop, tankarna verkligen bara spökar och viner. Därför ska jag passa på att lägga ner min sista energi på att försöka somna och inte skriva nått nytt dumt som jag snart kommer på. ;) Som man brukar säg, borta bra men hemma bäst! Och i UK, home is where your heart is. Lite tufft/taskigt läge att ens hjärta då delat sig och befinner sig på flera olika ställen! Eller kanske bra, mer hem för mig.. Godnatt!
