Kobetts gap
Som rubriken lyder så har jag alltså fastnat i ett kobetts gap. Fråga inte mig vad det är, för bitarna har inte fallit helt på plats här heller.
I vilket fall som helst står jag på ruta 0, rutan noll. Den som är tom. Tom på både idéer och tankar.
De fanns där innan men när fönstret slågs upp flög de iväg, och jag hann inte få tag på dem även om jag slängde mig in i väggen.
Så ruta noll, det är där jag står.
Med min framtid, med min vidare utbildning, med mitt liv. Men vad i den blekaste snön vill jag bli?
Kanske jag vet, kanske journalist, eller psykolog eller varför inte marinbiolog?
Brandman vore säkert spännande, eller vad säger du hjärnan?
Och även om jag kommer fram till vad det är jag vill, har jag då vad som krävs för att nå dit?
För om jag inte har det? Ja, då har jag väl ingenting?
Bara en tom ruta. En tom ruta, där det just precis står noll.
En varg. Tänk om jag kunnat va det. Då hade jag allt minsann inte suttit i ett kobetts gap.
I vilket fall som helst står jag på ruta 0, rutan noll. Den som är tom. Tom på både idéer och tankar.
De fanns där innan men när fönstret slågs upp flög de iväg, och jag hann inte få tag på dem även om jag slängde mig in i väggen.
Så ruta noll, det är där jag står.
Med min framtid, med min vidare utbildning, med mitt liv. Men vad i den blekaste snön vill jag bli?
Kanske jag vet, kanske journalist, eller psykolog eller varför inte marinbiolog?
Brandman vore säkert spännande, eller vad säger du hjärnan?
Och även om jag kommer fram till vad det är jag vill, har jag då vad som krävs för att nå dit?
För om jag inte har det? Ja, då har jag väl ingenting?
Bara en tom ruta. En tom ruta, där det just precis står noll.
En varg. Tänk om jag kunnat va det. Då hade jag allt minsann inte suttit i ett kobetts gap.
